Wannabe Populär - Inte så coolt

Ända sedan jag lekte på dagis har jag aldrig gillat dom populära grupperna, dom finns överallt, i skolan, på olika myndigheter, arbetsplatser och på sociala forum på nätet. Beteendemönstret är också
väldigt likt. Några få får aldrig motstånd, dom flesta håller med eller vågar helt enkel inte gå emot, och så dom fega följeslagarna som absolut inte vill vara utanför, utan vill bli accepterade av innegruppen.

Jag är faktiskt glad över att jag aldrig varit en del av dessa populära grupper, har alltid hållit mig till dom mobbade, dom udda och utstötta, the underdogs.
Min första bästa kompis var en kille, han blev nästan genast mobbad när han kom som ny till klassen. Och jag blev hans vän, hans enda vän i hela skolan. Jag minns en gång då fem killar hoppade på honom, misshandlade honom så svårt att han fick hjärnskakning, näsblod och en hel drös med blåmärken, jag vet inte varför dom gjorde så, men jag blev iaf ledsen på dessa typer och sprang efter en lärare som hjälpte honom.
Andra stod bara och såg på, ingen vågade ingripa utom jag.
Så jag är glad över att inte vara en av dom som gillar att trycka ner andra, vara elak eller taskig, utan alltid tagit dom svaga i försvar, har aldrig förstått varför vissa gillar att vara rent av taskiga och tycka att dom är tuffa - det är bara inte tufft, utan lågt och ointelligent, samt ouppfostrat, man undrar ju hur deras föräldrar uppfostrat såna människor?
Har därför alltid gillat dom som går sin egen väg, har sina egna åsikter, jag tycker dom är coolast, modigaste och bäst, oftast visar det sig vara personer med varma medkännande hjärtan och blivit
goda vänner till mig..
Nu förtiden har jag en grupp tjejkompisar som är helt underbara vänner, som man kan skratta och skoja med, prata om allt med och man måste inte alltid hålla med, det är det som är riktig vänskap, man kan tycka lite olika och ändå gilla varandra.

^^ Friends 4-ever! <3